Guidad tur: Uppskattad vandring gick av stapeln i St Nikolai.
Vad kan kyrkans gravminnen -dolda och synliga- berätta om livet och döden i Halmstad förr i tiden?
Lördag den 7 mars bjöd Hallands museiförening in till en exklusiv vandring i Sankt Nikolai kyrka med Peter Lundqvist och Arne Andersson. Vid guidningen i kyrkan berättades om själaringning och vad väderstrecken i kyrkan har för symbolisk betydelse i samband med en begravning. Vi tittade sedan på kyrkans allra äldsta minnestavlor från 1500-talet som med knapp nöd klarades sig från den förfärliga stadsbranden 1619 som också härjade kyrkan.
Under vandringen öppnades tre gravkammare Gagges, Sperlings och Rancks där vi fick se ett antal kistor i vilka personer begravts under 1600 och 1700-talet. Vi tittade sedan på de vackert skulpterade så kallade huvudbaner som hänger på kyrkans väggar. De är minnestavlor över personer som begravts i kyrkan. Huvudbaneret bars framför kistan i begravningsprocessionen. Oerhörda summor satsades särskilt hos högadeln (friherrar och grevar) för att ordna en begravning. Av räkenskaper som finns bevarade har man uppskattat att kostnaden för en högadlig begravning kunde motsvara den summa som krävdes för att på den tiden köpa 1000–2000 kor. De som begravdes så här var ju rika men ofta saknade man trots det tillgång till sådana summor i kontanta pengar. Många familjer tvingades därför att försöka låna för att det skulle bli tillräckligt ståndsmässigt. Det kunde därför ta flera år innan man kunde genomföra begravningsceremonin. De begravningsminnen som finns i kyrkan representerar i mycket adelns strävan att visa upp sin höga status.
Med begravningar inne i kyrkan blev miljön där gräslig och många klagomål framfördes. En biskop Jesper Swedberg uttryckte sig drastiskt i början av 1700-talet: att högfärden gått så långt att om man bara kunde skulle den stinkande kroppen ställas mitt på altaret. Tidigt under 1800-talet förbjöds så begravningar inne i kyrkorna. Man betonade särskilt att kyrkorna ju var till för de levande och dessutom befarade man att den dåliga lukten kunde förorsaka sjukdomar. Det var därför man anlade nya kyrkogårdar på behörigt avstånd från stadskärnan. Halmstad fick av den anledningen Norra kyrkogården som invigdes 1816.
Att läsa om gravminnen i Halmstads kyrka Sankt Nikolai
Hägge, Erik: Makaber tvist om en landshövdings kopparlikkista, Gamla Halmstads årsbok 1970, s.81–85 (Hans von Dellingshausen död 1705)
Lundqvist, Peter: ”Adeliga grafwar” i S:t Nikolai kyrka i Halmstad: En återupptäckt förteckning från 1753, Gamla Halmstads skriftserie nr 1,2009, 44 sidor
Nyberg, Jenny: Förgängligheten och evigheten: Samhällselitens förhållande till döden genom omhändertagande av de döendes och dödas kroppar i det tidigmoderna Sverige Stockholm Studies in Archaeology 87, 2024 (Där behandlas bland mycket annat Anna Helena Juliana Stael von Holstein, död 1729 på Sperlingsholms gammelgård som först begravdes i Sperlings gravkammare i Sankt Nikolai men sedan flyttades till Vapnö kyrka)
https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1896868/FULLTEXT01.pdf
Salvén, Erik: Epitafier och begravningsvapen i Halmstads S:t Nikolaikyrka, Gamla Halmstads årsbok 1939 s.135–160
Salvén, Erik: Dekorerade kistor och sarkofager i Halmstads S:t Nikolaikyrka, Gamla Halmstads årsbok 1940 s.203–223
Salvén, Erik: Halmstadbor i stenskrift under ett halvt årtusende: S:t Nikolaikyrkans gravhällar, Gamla Halmstads årsbok 1941 s.197–250
Utöver detta utkom 2017 en spännande bok som kan rekommenderas ”Peder Winstrup-historier kring en 1600-talsmumie”. Den handlar om undersökningen av en biskopsgrav i Lunds domkyrka. Även om den inte berör Halmstad direkt får den som är nyfiken mycket information om den tidens begravningsskick.